Vem har sagt hur man ska uppfostra sina barn?

En fråga som alltid har ställts och som alltid kommer att ställas är hur vi ska uppfostra våra barn. Skämmer vi bort dem? Missar de en livserfarenhet? Ska vi låta dem vara självständiga? Ska vi ge dem mer kärlek?
Frågorna är oändliga och svaren förändras genom tiden, men nu är vi inne i en tid då vi sätter ett stort fotavtryck då vi genom all media vi tar del av får reda på andras syn på uppfostran och hur barnen ska behandlas.
Nedan har jag tagit del av två olika texter, en dikt och ett reportage och reflekterat om det stämmer med min syn på uppfostran

”Aldrig tidigare, sägs det, har vi låtit barnen ta större plats i våra liv. Lagt ner mer pengar på dem. Högre värderat deras säkerhet, trivsel och utveckling.” skriver Malena Janson i sin artikel ”00-talets lilla barnaskara” (00-talet upplaga 4/10).

Enligt Janson ger vi barnen dubbla budskap, vi låter dem ta ansvar och låter dem bestämma i obetydliga sammanhang, som vad man ska äta till middag och vad de ska ha på sig på skolan, medan under allvarliga omständigheter så blir föräldrarna överbeskyddande och tar kommandot.

Jag tycker att det är sant att föräldrarna låter barnen ta större och större plats i deras liv. Om jag frågar min pappa hur reglerna var för honom när han var liten så berättar han att det var mer slappt och att han fick ta mer eget ansvar. Han kunde bara gå ut och ta sin moppe och vara borta i flera timmar, medan dagens föräldrar till tonårsbarn vill veta var man är, hur länge man är där, hur man tar sig hem och sen tar de gärna kontakt stup i kvarten via mobiltelefonerna.
Visst, det är olika från förälder till förälder hur man vill uppfostra sina barn och hur mycket tillit man har till dem, men jag tror hur som helst att föräldrarna vill ha mer koll i dagens samhälle.
Kanske kan man koppla det till att det är mycket vanligare med alkohol idag bland ungdomar, men det tror inte jag, jag tror att alkoholen kanske har blivit lite vanligare, men inte att det är mycket vanligare idag än förr.
Sen tror jag inte att barnen uppfattar de dubbla budskapen som föräldrarna kan ge dem om de är små, men jag håller även här med om att föräldrarna ger dubbla budskap.
Dock tror jag att om dessa dubbla budskap fortsätter tills barnen blir större att de då kan ge konsekvenser.
De dubbla budskapen kan ställa till med konflikter, då barnen kan bli förvirrade och ifrågasätta föräldrarnas regler.
Visst, det är vanligt i tonåren att barnen ifrågasätter regler, är förvirrade och inte förstår hur föräldrarna tänker, men man vill väl inte påskynda detta? Så barnen kanske inte hinner bygga på ett förtroende innan tonåren, så allt blir mycket jobbigare då?

I dikten ”Du behöver bara säga till” skriver Magnus Johansson om sin syn på föräldraskapet.
I min tolkning av dikten menar Johansson att barnet inte ska följa föräldrarnas drömmar utan följa sina egna drömmar, att barnet ska vara sig själv och inte försöka anpassa sig för att vara föräldrarna till lags, att barnet inte ska försöka imponera på föräldrarna bara för att känna sig uppskattad eller älskad och att barnet ska tro på vad denne själv vill tro på och inte ha samma åsikter som föräldern.

”Jag har ingen bild av dig som du måste passa in i
det finns inga vägar här som du måste gå.
Du behöver inte bära något som ingen annan har burit
eller svara något jag svurit, eller tro på något jag tror på.”

Jag tycker att allt som står i denna text stämmer med hur man ska uppfostra ett barn.
Jag tycker inte att man ska ställa några krav på hur ett barn ska vara, utan få låta dem utvecklas och lära sig av sina misstag.
Jag tror inte på uppfostran då man kontrollerar barnet till 100%, jag tror på uppfostran som gör att barnet lär sig att visa respekt, tacksamhet, medvetenhet om hur världen ser ut och kärlek såklart.
Dikten jag läste gör mig alldeles rörd och får mig att tänka på hur det kan vara att vara förälder, att ha ett barn och få känna den kärleken, jag blir alldeles varm inombords, just för att det är så enkelt att älska en individ så djupt som sitt egna barn.

Nu efter att ha läst texterna kan jag komma fram till att de flesta säger samma sak, dock kanske med en annan vinkling, den ena vinklar lite mer på vad man inte ska göra och den andra på vad man ska göra.
Jag anser däremot att fast det är bra att ta del av andras åsikter, som är lättare nu när vi lever i ett mediesamhälle, så måste man känna efter själv vad som känns bäst och inte göra som alla andra gör. Alla barn är inte lika, de är också en individ, fast de är nyfödda och inte kan säga vad de tänker, så måste man behandla dem som en individ, alltså olika.


http://www.flickr.com/photos/8850521@N08/2825293385/