Föräldrauppfostran

Barnuppfostran har på senare tid blivit ett allt mer omtalat ämne. De som sägs om dagens uppfostran är oftast negativt och det riktas mycket kritik mot dagens föräldrar. Den ökande brottsligheten och de sjunkande skolresultaten bland ungdomar är bara några av de saker man tror har påverkats av den bristande uppfostran. Jag håller själv med att det finns många brister i dagens uppfostran och att det har blivit sämre med tiden. Jag kan dock säga att jag själv inte är en av de som har sk. ”curlingföräldrar”. Jag har däremot haft en rätt så tuff uppväxt och lärt mig mycket som mina jämnåriga kompisar inte har hört talas om. Bland annat att med frihet följer ansvar.

I Magnus Johansson text ”Du behöver bara säga till” skriver han: ”Du behöver inte bära hem några medaljer i silver och guld eller lära mig se nånting som jag inte kan se”.

Han tar upp två viktiga punkter inom barnuppfostran i den här meningen. Han skriver ”Du behöver inte bära hem några medaljer i silver eller guld”. Jag vet att många föräldrar har väldigt höga krav på sina barn, speciellt då inom idrott och skolan. De kan bli väldigt besvikna på sina barn om de inte presterar i topp hela tiden och pressar dem till att jobba hårdare och hårdare för att, inte som det ofta ser ut, uppfylla sina egna mål utan att däremot uppfylla sina föräldrarnas förväntningar. En viss press är oftast nödvändig för att ”aktivera” ungdomar och barn men när det leder till överdrift blir det bara en börda. Det blir ofta konflikter och varken förälder eller barn mår bra av det. Jag har egna erfarenheter av att kompisar till mig har blivit ”tvingade” eller till och med mutade till att fortsätta med olika idrotter eller välja gymnasielinjer de inte själv skulle ha valt. Men i andra delen av det här citatet skriver ”eller lära mig se nånting som jag inte kan se”. Det tycker jag är helt fel. Johansson hävdar att man som barn inte ska behöva bevisa någonting för sina föräldrar, inte lära dem att upptäcka nya saker.

Maria Carling har in sin text ”Högt pris för en friktionsfri barndom” citerat den danske psykologen Bent Hougaard: ”- Curlingföräldrar måste våga släppa ut sina barn i livet och låta dem möta allt vad det innebär. Annars får barnen ta desto hårdare smällar som vuxna.”

Det som Hougaard menar med det här är att ett barn med curlingföräldrar inte lär sig handskas med problem. Det kan vara allt ifrån att ringa och beställa pizza till att ta hand om sin egen ekonomi. Om man inte lär sig som barn blir det bara till en otrolig stor börda senare i livet. Får detta ”barn” i sin tur egna barn så blir uppfostran troligen ännu sämre och man är fast i en ond spiral. Det är just det här som jag tror att många har börjat lägga märke till. Då det blir allt tydligare ju längre tid som går och för varje generation som kommer. Jag tror att det är detta som är det verkliga problemet när det gäller uppfostran. Men jag tror inte att man kan säga att alla föräldrar som uppfostrar sina barn på det här sättet gör något fel utan de gör ju bara som man tror man ska göra då deras föräldrar troligen gjorde samma sak med dem. Jag tror att upplysning och senare utbildning är de ända rätta i den här frågan. Men den kritik som har riktats mot dagens ungdomar har sakta börjat forma sig till en lösning.

Efter att ha läst det här får man inte tro att jag är en person som skyller alla mina fel och brister på mina föräldrar. Man ansvarar själv för sina handlingar men utan rätt vägledning är det lätt hänt att man gå fel, det som är problemet i dagens samhälle är att man inte får hjälp tillbaka på rätt spår.