Lystring föräldrar

Barnuppfostran har förändrats mycket de senaste åren. Idag känns det mer som att barnuppfostran inte riktigt är någonting speciellt man måste göra mot sina barn, utan mer bara hur föräldrarna är mot sina barn. Ämnet har diskuterats mycket av experter och journalister.

En av de experterna är Jesper Juul som har forskat mycket inom detta. Vi kan läsa flera av hans argument i artikeln ”Dåligt för barn att stå i centrum” skriven av Katarina Andersch och publicerad av Göteborgsposten den 13 september 2009.
Juul säger när han växte upp uppfostrades de flesta barn med hjälp av straff och hot. Även fast alla kanske inte fick örfilar var de vuxnas bestämmanderätt självklar. I början av 1990-talet så fanns det ingen samsyn på föräldraskapet längre. Föräldrar var tvungna att tänka och fundera vilken mamma och pappa de själva ville vara. De måste bestämma hur mycket ansvar de ska ge barnen, och hur mycket det skulle ta själva. Juul säger också att varje förälder måste själva hitta svaren inom sig, för det finns inga exakta regler om hur man ska göra för att bli en bra mamma och pappa. Barn behöver inte perfekta, rika, över ambitiösa föräldrar. De behöver istället bara levande människor som lyssnar på dem.

Det Jesper Juul säger, att barn står för mycket i centrum nuförtiden. Och att det är hemskt dåligt eftersom man är alltid ensam i centrum, är väldigt sant. Mammor och pappor menar väl, för det är av kärlek de sätts i centrum. Detta är ett väldigt bra budskap som Jesper Juul ger tycker jag. De bästa föräldrarna måste inte alltid vara mest pedagogiska, utan det räcker bara med att de är där för sina barn, och lyssnar på dom.

I en undersökning som Jesper Juul gjorde, med föräldrar som inte tycker att deras barn lyssnar på dem så får föräldrarna själv höra deras kommunikation med deras barn. Föräldrarna har sedan själv tyckt det varit plågsamt att höra efteråt. Mycket av de föräldrarna sa, var onödiga uppmaningar och kritik. Endast en fjärdedel var meningsfull kommunikation. Jesper Juul uppmanar istället föräldrar till att vara tydlig, men att låta bli att trycka sin åsikt mot barnet. Ge ett handlingsalternativ, och lämna rummet så barnet får en chans att fundera över vad du sagt och återfå sin värdighet.

Detta tycker jag själv kan vara en av de mest vanligaste konfliktorsakerna. Jag känner själv igen mig i en situation då jag inte blir arg över vad mina föräldrar säger utan på det sättet att de trycker in sin åsikt i mig och lämnar mig helt utan alternativ.

Curlingföräldrar har blivit ett ganska vanligt begrepp nuförtiden. Med det menar man överengagerade vuxna som ”sopar” banan för sina barn och försöker göra deras liv perfekt och utan hinder. Den uppväxten är vad föräldrar vill ge nutidens barn menar den danske psykologen Bent Hougaard i en artikel vid namn ” Högt pris för friktionsfri barndom” skriven av Maria Carling i Svenska Dagbladet 2004-01-12. Hougaard menar är att det är bra att curlingföräldrar är engagerade i sina barn.
Men att föräldrarna borde få syn på följden att en ”friktionsfri” uppväxt kan ge negativa konsekvenser.

Man brukar ju säga att man lär sig av att göra saker, även fast man inte lyckas första gången. Om man då får uppfostran av curlingföräldrar får man ta hårdare smällar när man är vuxen istället.
”Curlingföräldrar måste våga släppa ut sina barn i livet och låta dem möta allt vad de innebär” Detta citat baserar just på detta. Att barn får lära sig att livet kanske inte är så lätt ibland som man tror, tycker jag själv är en viktig egenskap att kunna när man växer upp. Annars får man verkligen en smäll i huvudet när det väl kommer. Jag tror Jesper Juul och Bent Hougaard har nästan en ganska samma åsikt om uppfostran. Båda två pratar om att om man ger sina barn för mycket omsorg på för många områden, blir barnen bara mer omsorgskrävande. De menar inte att man inte kan älska sina barn för mycket, men att man faktiskt kan ge dem för mycket service.

Det känns hårt att säga, men en curlingföräldrer menar säkert sina barn mycket väl med kärlek. Men det kan drastiskt sagt vara taskigt att göra sådant mot sina barn. Att ge dem så lite motgångar, att ständigt vara som en betjänt till barnen orsakar bara att de vänjer sig vid det! Det resulterar bara med mer och mer problem som de själv måste vänja sig vid senare i livet!

Så till alla curlingföräldrar, hjälp era barn att få en lättare framtid istället för att skämma bort dem och gör allting svårare. Jag vet själv att tonåren är en tuff tid så lyd mina råd.