Gå bredvid ditt barn, inte framför, eller bakom.
Barnuppfostran är ett intressant ämne som alla har sina egna erfarenheter av och synpunkter på hur det bör utföras. Det pratas om curlingföräldrar hit och dit och att barnen får för mycket plats i dagens samhälle. Med begreppet curlingföräldrar menar man på att föräldrarna gör livet för enkelt och problemfritt för barnet, genom att ”sopa banan” framför dem så de ska slippa möta motgångar och att föräldrarna gör allting för dem. Det är enligt mig inte speciellt nyttigt eftersom att för att klara sig bra här i livet så måste man kunna lära sig att stå på egna ben och klara sig själv. Man kan ju inte be mamma ringa och prata med en kollega på kontoret när man blir vuxen för att man själv tycker att det är pinsamt precis. Jag tycker att föräldrar ska göra klart för sina barn att de finns vid deras sida ovillkorligt men att de samtidigt inte kan göra allt för dem eller ge dem allt de vill ha.
Jesper Juul, författare och familjeterapeut från Danmark är expert inom ämnet och säger i en artikel i Göteborgs-Posten av Katarina Andersch att barnuppfostran har förändrats väldigt mycket de senaste 20 åren. Enligt Juul fanns det fram till 1900-talet ett tydligt samförstånd kring föräldraskapet. En gemensam syn på vilka regler som gällde, även om det ibland kunde skilja sig mellan olika samhällsklasser.
Han säger att samförståndet har upphört sedan 1990-talet, och att föräldrar idag måste fråga sig själva och fundera över vilken mamma eller pappa de vill vara.
Idag vet vi så mycket mer om relationen mellan barn och förälder än för 20 år sedan, men kunskap kan inte fylla tomheten efter konsensus, säger Juul.
Enligt Jesper Juul är det fruktansvärt dåligt att barn står så mycket i centrum idag.
Jag håller med om att det är dåligt, till en viss del. Det är ju faktiskt av kärlek som föräldrar lägger ner så mycket tid på sina barn, de vill vara beskyddande och visa att de finns där, men det blir ju för mycket, när föräldrarna, som Juul påpekar, knappt kan ha en konversation med en annan vuxen människa utan att ägna halva sin koncentration åt barnets håll, då är det lite över gränsen. Barn som får för mycket uppmärksamhet kan även få ett för stort ego och få mindre respekt för andra människor, inte minst sina föräldrar. Man får inte tappa sig själv i viljan att vilja vara en bra förälder tycker jag, det blir lätt så att man glömmer bort att tänka på sig själv och bara ägnar sig åt sitt/sina barn.
Ett problem idag är att många föräldrar inte tycker att barnen lyssnar på dem, och Jesper Juul menar att det är på grund av brister i kommunikationen. Man skall vara tydlig, men inte trycka sin åsikt på barnet.
Många barn och ungdomar drömmer om att bara få göra som de vill, och slippa ha någon som bestämmer över dem. Jag själv till exempel, jag älskar mina föräldrar men önskar ofta att jag fick göra precis som jag vill och slippa följa regler eller göra som man blir tillsagd. Självklart gör jag inte alltid som jag blir tillsagd och jag följer inte alla regler, men det hör väl till ungdomens trotsighet, men min poäng är att utan regler och direktiv skulle man inte komma någonstans i livet. Man skulle inte få några rutiner, tappa respekt för andra människor och samhället och inte utvecklas speciellt bra som person. Man ska som förälder ha tydliga regler och riktlinjer men samtidigt inte beröva barnet all dens frihet, åsikter och viljor. Det viktigaste som förälder tror jag är att man finns där för barnet i alla lägen, att man lyssnar och stöttar och tar sitt barn på allvar men att både barnet och föräldern har en klar vision av relationen till varandra. Barnet ska acceptera regler som sätts, så länge de är rimliga, och känna sig trygg med att be föräldern om hjälp och att kunna kommunicera bra med varandra. Att ett barn känner att de kan lita på sina föräldrar och att de vet att de älskar dem under vilka omständigheter som helst, det är nyckeln till en bra barnuppfostran och en bra relation mellan förälder och barn.
Det är viktigt för föräldrarna att stötta sina barn och stödja dem i deras framtidsdrömmar och intressen, så länge det inte blir en press på barnet från föräldrarnas sida att barnet känner att hon/han måste prestera si och så och har för höga förhoppningar på sig själv så att det blir hälsosamt. Därför tycker jag att det är extremt viktigt för föräldrar att försöka låta bli att skapa en bild av hur de vill att deras barn ska vara, vad den ska bli etc. I dikten ”Du behöver bara säga till” av Magnus Johansson så skriver han bland annat såhär:
Jag har ingen bild av dig som du måste passa in i
det finns inga vägar här som du måste gå.
Du behöver inte bära något som ingen annan har burit
Eller svara något jag svurit, eller tro på något jag tror på.
Vad du än är, vad du än gör, när du vill.
Du behöver bara säga till.
Jag tycker att diktens budskap är jättevackert, Magnus Johansson menar att han alltid ska stå vid sitt barns sida och ”Gå bredvid”, och att det inte spelar någon roll vem hans barn blir eller hur det blir. Jag gillar det där med att gå bredvid sitt barn, jag vet inte om han har tänkt på det som jag gjorde eller inte men jag tänker att när han skriver att han ska gå bredvid, så går han ju varken framför eller bakom, vilket är bra. Att man är jämlik med sitt/sina barn men samtidigt såklart så är man ju vuxen och barnet är ett barn, men att man finns där vid sitt barns sida och inte går framför och sopar bort problemen ur vägen eller går bakom och låter barnet gå igenom allt tufft själv.
Vad ska man säga, barnuppfostran är svårt, och det finns ingen exakt mall som säger ”såhär ska du göra”. Det är väl ganska individuellt men så länge man lyssnar och stöttar sitt barn och finns där och försöker vara en bra förälder men samtidigt inte vara för mycket, man måste hitta sina metoder och en bra balans, då tror jag att barnet får en bra uppfostran och blir en fortsatt bra människa.
måndag 29 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
först måste jag säga att jag tycker att du har skrivit en mycket intressant text!
SvaraRaderaJag tycker att din tolkning av dikten var väldigt bra. Gillar den delen där du förklarar att när han går bredvid så går han varken framför eller bakom utan att han finns där vid sitt barns sida och inte går framför och sopar bort alla problemen eller går bakom och låter barnet gå igenom allt tufft själv.
Tycker också som du att det är viktigt att föräldrarna stöttar sina barns drömmar och hjälper dem i motgångar, men det får inte bli så att föräldrarna tvingar barnen in i något som de inte känner för bara för att de själv ska se ut som bättre föräldrar. Man ska låta barnen utvecklas till dem de vill vara och inte till någon trofé som föräldrarna kan skryta med.
bra text Linnéa!
kram Julia
Jag tycker precis som dig när det gäller uppfostran - en förälder måste stötta sina barn när det gäller deras drömmar men de får inte pressa barnet till att bli något sorts proffs.
SvaraRaderaDet viktiga är att barnet har skoj, vad den än gör.
/Maja
Din text är otroligt bra Linnea! Och jag håller med Julia, din tolkning av diktten är verkligen jättebra.
SvaraRaderaDu skulle kunna ta några exempel på hur drabbade barn handlar i olika situationer, annas tycker jag att din text har allt som du skulle kunna ta med :)
/Mirjam
Har du länk till artikeln i GP? Den som intervjuar Juul?
SvaraRaderaSkulle vara tacksam. Jobbar med ett skolarbete, SvC.
/
skicka till: :)
henrik-mff@hotmail.com