Förälder ända från början

Från och med att ett barn föds är föräldrarna de viktigaste.
Mamman ammar för det mesta och barnet lär sig att känna närhet och trygghet. Ett litet barn behöver få känna ömhet och bli uppmärksammat då de skriker eller gråter, inte bara bli ignorerat.

- Ett barn som får uppmuntran lär sig självförtroende, påpekar BRIS i en text som heter ”Ett barn”. I texten står de en massa olika påståenden om hur uppväxten och omgivelsen påverkar barns personlighet.

När barnet börjar bli lite större och kanske börjar äta själv, kommer maten kanske flyga omkring i köket, och då behövs tålamod. Man bör inte förnedra eller nervärdera barnet för då kan barnet få sämre självförtroende.
Det gäller inte bara maten utan även andra saker som händer när barnet växer, t.ex. när det lär sig gå eller prata. Uppmuntra dem istället för att håna dem. När barnet börjar få en egen vilja är det viktigt som förälder att kunna stå ut. Vissa saker kan barnet faktiskt få bestämma själv, om de vill ha en grön och röd socka fast det ser dumt ut kan det ändå hjälpa barnet att kunna tro på sig själv. Dock finns det ändå vissa saker som man bör sätta gränser på, låt inte ditt barn stå och leka vid en varm spis för att det vill då det kan sluta mycket illa. Barnet kanske skriker för att det inte får sin vilja igenom men det går alltid att lösa på något sätt, avled dem, skoja med dem etc.

När de blir ännu större och barnet börjar leka med andra barn istället för bredvid andra barn är det viktigt att barnet lär sig det sociala samspelet som att kunna vänta på sin tur eller inte alltid bestämma allting.

T.ex. för några år sedan hade vi ett fosterbarn. När hon kom till oss var hon tre år och kunde inte bo hemma hela tiden då hennes mamma är utvecklingsstörd. Flickan skallade och bet oss. Hon ville tävla om allting och vaknade om nätterna och ville se TV och äta choklad.
Hon vägrade duscha, man fick inte borsta hennes hår utan att hon skrek, hon sparkade hundarna och hotade sina kompisar med att bussa hennes pappas hund i Västerås på dem. Det man tänkte var att det var fel på henne men egentligen betedde hon sig så utifrån hur hennes mamma behandlade henne.

Mamman kunde ibland skratta åt att hon t.ex. välte ut ett glas med mjölk och ibland blev hon jättearg. Hon kunde säga nej och efter att flickan tjatat några gånger gav hon med sig, vilket gjorde att flickan trodde det lönade sig att tjata och att hon ”alltid” fick sin vilja igenom. Hon fick sköta sig själv hemma och tog i princip hand om sin mamma. Hennes mamma blev arg om hon gjorde fel och gav henne aldrig beröm om hon gjorde rätt.

När flickan började vara hos oss gav vi henne beröm när hon gjorde minsta lilla bra sak och gav aldrig efter när vi sagt nej utan fortsatte att säga nej.
Vi betedde oss på ett annat sätt mot henne än hennes mamma gjort och flickan förändrades. Hon började sova på nätterna och vågade mer och mer samtidigt som hon slutade tävla om allting och kunde prata istället för att ta till med våld osv.

Barn utvecklas hela tiden och föräldrarna måste hänga med i utvecklingen.
När barnet börjar gå i skolan är det viktigt att föräldern intresserar sig för vad barnet gör i skolan och på något sätt hjälper det med vad som är svårt.

Ju fler saker föräldrarna gör med sina barn desto mer lär sig barnet och desto bättre relation med sitt barn får man, för jag tycker att man förtjänar en relation. En relation är inte bara något man får serverat på silverfat utan det är något man jobbar sig till. En förälder gör aldrig 100 % rätt och det tycker jag man ska ha i bakhuvudet som förälder. Men vet du att du gör fel så bör du försöka rätta till det och alltid göra saker av kärlek.
Jag tycker att Magnus Johanssons text ”Du behöver bara säga till” har en bra baktanke. Den har innehållet av att barnet inte ska behöva göra något för förälderns skull, eller vara något man inte är. Att barnet kan säga till när, var och än det är så står föräldern bredvid det. Bl.a. står det att ”Du behöver inte ge mig några svar som du inte har, eller visa mig vägen till någonting jag tror har försvunnit och du behöver aldrig nånsin stå i skuld till mig, du har redan betalat tillbaks.”

Allt det föräldern byggt upp med sitt barn, ända från första början har betydelse för hur relationen blir i ungdoms-vuxenåldern, framförallt i tonåren.
Många stora konflikter kommer kanske att uppstå men har du en bra relation med ditt barn kommer det gå lättare att lösa det för ni vet att ni kan lita på varandra.