Vad är rätt?

I dag talas det mycket om föräldrar. Om hur de behandlar sina barn och hur de egentligen ska uppfostra dem. Många kritiserar dagens föräldrar och använder uttrycket curling föräldrar för att beskriva dem. Med det menar man att föräldrarna sopar banan åt sina barn och barnen aldrig behöver handskas med problem själva. Många föräldrar idag är rädda för att de inte ska vara perfekta och detta gör att många gör vad som hest för att deras barn ska vara satisfierade. Föräldrarna ställer upp i vått och torrt och förväntar sig inte att deras barn ska klara sig själva.

Att barnen anses vara så odugliga att de inte ens kan leka själv är någonting Malena Janson skriver om i sin artikel ”00-talets lilla barnaskara” (00-talet, 4/10). Hon skriver att i dagens samhälle låter föräldrarna barnen ta mer tid av deras liv än någonsin förut. Föräldrar står och tränger ihop sig längs väggarna på barnkalasen och fryser medan deras barn har fotbollsträning. ”För vems skull? Visar vi våra barn respekt genom att övervakar dem?” frågar sig Jansson.

Skribenten visar också på att det finns ett område där man tar barnens kompetens på största allvar och det är de individuella prestationerna. Man stöttar sina barn helt och hållet för att de ska kunna nå sina drömmar. För att de ska kunna bli sångerskor, idrottare eller synas i media.

Jag tycker att det ligger mycket i det Malena Jansson skriver att föräldrar idag i hög grad är för påpassliga på sina barn och att de alltid ska försöka tillfredställa dem. Man pushar på och stöttar för att man vill att ens barn ska lyckas. Jag tror dock det lätt blir för mycket och det blir lite för mycket press hemifrån. Att barnen i allt tidigare ålder ska bli uppmärksammade i media och pressen att de ska bli kända tycker jag personligen bara är negativt. De får då inte ha någon riktig barndom och de får inte heller riktigt välja själva vad de vill göra med sina liv. Det blir föräldrarna som väljer vad de ska satsa på.

Jag tycker ändå att det är positivt att man bryr sig och vill att ens barn ska ha det bra. Jag tycker att man ska stötta hemifrån men man ska inte pressa sina barn. Det är inte bra med föräldrar som inte intresserar sig alls om vad deras barn håller på med och ej stöttar dem när de håller på med t.ex. idrott. Då får barnet för lite uppmärksamhet.

Magnus Johansson delar i sin Dikt ”Det är bara att säga till” (från albumet Vilda fåglar – sånger om barn, 1994) med sig om hur han tycker att det är att vara förälder. Han menar att man inte ska ställa för höga krav på sina barn och att man ska låta dem vara sig själva.

Johansson skriver att han ska gå bredvid sitt barn och hur han ska hjälpa sitt barn genom livet. Johansson avslutar sin dikt med: ”Hej mitt barn… du behöver bara säga till.”

Jag håller med författaren i att man inte ska behöva bevisa sina föräldrar någonting. Man ska inte måsta vara någon man inte är. Jag gillar också när han skriver att han alltid ska gå bredvid och stötta sitt barn. Jag tycker han har helt rätt i det. Istället för att springa framför och sopa bort alla bekymmer så ska man gå bredvid och hjälpa sitt barn att klara av problemet.

När Johansson skriver om att hans barn bara behöver säga till tycker jag att det tolkas som om han ställer upp i vått och torrt. Det kan både vara positivt och negativt. Jag tycker som sagt inte att föräldrarna ska göra allt för sina barn. Man måste försöka klara av saker själv ibland. Föräldrarna måste kunna bedöma om barnet kan klara av det själv eller om man ska hjälpa till.

Det viktigaste i barnuppfostran är nog egentligen att sätta upp tydliga gränser och inte vara rädd för att bli oense med sitt barn. Man ska samtidigt uppmuntra till sådant som är bra och stötta sina barns intressen och vad de brinner för. Även om det inte är det man själv velat att ens barn skulle bli. Hur man ska uppfostra sina barn beror mycket på hur man är fostrad själv. Alla har vi olika syn på vad som är rätt och vad som är fel.


Bilden kommer från http://www.flickr.com/