Foto: Bodil Lindqvist PallinAtt vara förälder på 2000-talet kan vara förvirrande. Hur ska man vara? Vad ska egentligen ens barn få bestämma och vilka val är upp till föräldrarna? Hur länge ska barnet få vara uppe på kvällarna? Ska barnet få äta kakor och andra godsaker. Alla föräldrar söker råd och alla ger olika svar, så vilket ska man följa?
Malena Janson berättar i artikeln ”00-talets lilla barnaskara” (00-talet, 4/10) att dagens föräldrar låter barnen bestämma vad de ska handla för mat och vilken film de ska hyra, men samtidigt låter de inte barnen gå skolan själva, leka ensamma eller vara på träningen utan föräldrar som övervakar.
Jag tycker att det är dubbelmoral att anse att ens barn kan bestämma mat och film men samtidigt litar man inte på sitt barn tillräckligt för att låta den vara ensam på en träning eller gå själv till skolan. Om barnet är kompetent nog att välja vilken mat som ska köpas borde väl barnet ändå vara kompetent nog att cykla till skolan och göra andra saker själv.
Nuförtiden låter föräldrarna barnen ta större del av ens vardag. Förr skulle barnen sällan få bestämma så mycket som de vuxna låter barnen bestämma nu. Jag tycker inte det är rätt att låta barn bestämma så mycket. Precis som Janson tycker jag att barnet måste få ta eget ansvar. En förälder måste lita på sitt barn tillräckligt mycket för att låta den cykla eller gå till skolan eller träningen, för världen är inte så farlig som tenderar att tro. Ett barn kan klara sig själv. Föräldrarna behöver inte övervaka sitt barn hela tiden. Ett barn måste få göra misstag, eftersom om ett barn som inte gör misstag kan inte heller lära sig av dem. Jag tror att barnet skulle få problem att utföra vissa saker när hon eller han växer upp om han eller hon inte får lära sig av sina erfarenheter.
Curlingföräldrar är namnet på de föräldrar som tar hand om barnet på ett nästan extremt sätt. De skjutsar dem överallt, gör nästan läxorna åt dem och sådant. Om en förälder är så extremt överbeskyddande kan inte barnet växa upp och ta hand om sig själv när han eller hon är vuxen. Vad händer när föräldrarna inte är där för att ta hand om dem? Vad gör de då? Vad ska barnen göra när de växer upp och flyttar hemifrån? När barnet växer upp måste han eller hon få ha ansvaret att cykla, gå eller ta bussen till skolan eller träningen. Sedan måste barnet också göra sina läxor och försöka lösa problemen själv blir det svårt för när barnet växer upp kan den inte längre skrika efter föräldrarna för att få hjälp.
Enligt Jesper Juul i Katarina Andersch och Henric Lindstens artikel ”Dåligt för barn att stå i centrum” (Göteborgsposten, 13/09-09) behöver barn inte en perfekt förälder utan de behöver levande människor.
Jag menar att det finns inga perfekta föräldrar eftersom en perfekt varelse inte kan göra några misstag och alla gör misstag, det är en del av att vara mänsklig. Om man inte är rädd för att göra något fel blir man alltså en bättre förälder. Vissa föräldrar ”pausar” sitt liv när barnet är litet och låter den ta kontroll över dem även som nyfödd. Jag frågade min mamma vad hon kunde ge för tips till nya föräldrar och hon svarade ”våga dammsuga” vilket betydde att man måste försöka leva som man alltid gjort eftersom när barnet har somnat tänker de att de måste vara väldigt tysta eftersom de inte ville väcka barnet.
Juul anser att det är en väldig skillnad på att ge barn ansvar och att ge dem makt över hela familjen.
Barnen minns inte alla misstag deras förälder har gjort, det enda som betyder något för barnet är att han eller hon är älskad och trygg.
Både jag och mina föräldrar har säkert gjort massor med misstag, men jag bryr mig inte om vad för misstag vi gjort under vårt liv. Jag vet att mina föräldrar älskar mig även om jag gör miljoner misstag.
Det är detta Magnus Johanssons dikt ”Du behöver bara säga till” (Vilda fåglar – sånger om barn 1994) handlar om, till exempel i början av dikten:
”Du behöver inte gå några dikter för min skull
Du behöver aldrig låtsas vara nånting du inte är
Du behöver inte bära hem några medaljer i silver och guld
eller lära mig se nånting som jag inte kan se”
Jag håller med Johansson, det enda viktiga är att en förälder älskar sitt barn hur han eller hon än är och är där för honom eller henne vad som än händer.
Malena Janson berättar i artikeln ”00-talets lilla barnaskara” (00-talet, 4/10) att dagens föräldrar låter barnen bestämma vad de ska handla för mat och vilken film de ska hyra, men samtidigt låter de inte barnen gå skolan själva, leka ensamma eller vara på träningen utan föräldrar som övervakar.
Jag tycker att det är dubbelmoral att anse att ens barn kan bestämma mat och film men samtidigt litar man inte på sitt barn tillräckligt för att låta den vara ensam på en träning eller gå själv till skolan. Om barnet är kompetent nog att välja vilken mat som ska köpas borde väl barnet ändå vara kompetent nog att cykla till skolan och göra andra saker själv.
Nuförtiden låter föräldrarna barnen ta större del av ens vardag. Förr skulle barnen sällan få bestämma så mycket som de vuxna låter barnen bestämma nu. Jag tycker inte det är rätt att låta barn bestämma så mycket. Precis som Janson tycker jag att barnet måste få ta eget ansvar. En förälder måste lita på sitt barn tillräckligt mycket för att låta den cykla eller gå till skolan eller träningen, för världen är inte så farlig som tenderar att tro. Ett barn kan klara sig själv. Föräldrarna behöver inte övervaka sitt barn hela tiden. Ett barn måste få göra misstag, eftersom om ett barn som inte gör misstag kan inte heller lära sig av dem. Jag tror att barnet skulle få problem att utföra vissa saker när hon eller han växer upp om han eller hon inte får lära sig av sina erfarenheter.
Curlingföräldrar är namnet på de föräldrar som tar hand om barnet på ett nästan extremt sätt. De skjutsar dem överallt, gör nästan läxorna åt dem och sådant. Om en förälder är så extremt överbeskyddande kan inte barnet växa upp och ta hand om sig själv när han eller hon är vuxen. Vad händer när föräldrarna inte är där för att ta hand om dem? Vad gör de då? Vad ska barnen göra när de växer upp och flyttar hemifrån? När barnet växer upp måste han eller hon få ha ansvaret att cykla, gå eller ta bussen till skolan eller träningen. Sedan måste barnet också göra sina läxor och försöka lösa problemen själv blir det svårt för när barnet växer upp kan den inte längre skrika efter föräldrarna för att få hjälp.
Enligt Jesper Juul i Katarina Andersch och Henric Lindstens artikel ”Dåligt för barn att stå i centrum” (Göteborgsposten, 13/09-09) behöver barn inte en perfekt förälder utan de behöver levande människor.
Jag menar att det finns inga perfekta föräldrar eftersom en perfekt varelse inte kan göra några misstag och alla gör misstag, det är en del av att vara mänsklig. Om man inte är rädd för att göra något fel blir man alltså en bättre förälder. Vissa föräldrar ”pausar” sitt liv när barnet är litet och låter den ta kontroll över dem även som nyfödd. Jag frågade min mamma vad hon kunde ge för tips till nya föräldrar och hon svarade ”våga dammsuga” vilket betydde att man måste försöka leva som man alltid gjort eftersom när barnet har somnat tänker de att de måste vara väldigt tysta eftersom de inte ville väcka barnet.
Juul anser att det är en väldig skillnad på att ge barn ansvar och att ge dem makt över hela familjen.
Barnen minns inte alla misstag deras förälder har gjort, det enda som betyder något för barnet är att han eller hon är älskad och trygg.
Både jag och mina föräldrar har säkert gjort massor med misstag, men jag bryr mig inte om vad för misstag vi gjort under vårt liv. Jag vet att mina föräldrar älskar mig även om jag gör miljoner misstag.
Det är detta Magnus Johanssons dikt ”Du behöver bara säga till” (Vilda fåglar – sånger om barn 1994) handlar om, till exempel i början av dikten:
”Du behöver inte gå några dikter för min skull
Du behöver aldrig låtsas vara nånting du inte är
Du behöver inte bära hem några medaljer i silver och guld
eller lära mig se nånting som jag inte kan se”
Jag håller med Johansson, det enda viktiga är att en förälder älskar sitt barn hur han eller hon än är och är där för honom eller henne vad som än händer.
Hej Maja.
SvaraRaderaTill att börja med så tycker jag att du har skrivit en riktigt bra text med en bra och innehållrik substans.
Men du skulle kunna skriva in lite mer om hur du tror att barn kan drabbas av att ha curlingföräldrar.
I din text har du skrivit hur barn kan drabbas när de flyttar hemifrån, men kan de drabbas andra sätt?
/Mirjam
Som du skrev, ”Vad händer när föräldrarna inte är där för att ta hand om dem? Vad gör de då? Vad ska barnen göra när de växer upp och flyttar hemifrån?”
SvaraRaderaJag tycker att visst, det är bra att föräldrarna bryr sig om sina barn och vill hjälpa dem med olika problem men man måste också låta barnen utvecklas själv. De måste lära sig att ta ansvar för sig själv precis som du skrev! När de väl flyttar hemifrån är de ju inte vana med att möta problem eftersom föräldrarna har sopat undan alla. Föräldrarna vill ju såklart bara det bästa för barnen men man måste kunna tänka på konsekvenserna också.
Verkligen bra skrivet Maja!
/Julia Nilsson.