Vad håller ni på med curlingföräldrar?

Uppfostran är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns åtskilliga metoder, belöningssystem och kommunikations tips, Tv program som ”Supernanny” och en uppsjö av böcker och manualer. Det kan inte vara lätt att vara förälder i dagens samhälle. Som förälder tror jag att man är osäker. Man har ett stort ansvar att lägga grunden för en människa. Det får inte bli misslyckat. Man får inte vara för sträng, men inte heller för slapp. Man ska inte vara för uppvaktande men man ska inte strunta i barnen. Jag har känslan av att det är lättare att göra fel som förälder ibland än vad det är att göra rätt. Alla föräldrar är ju individer och har sina svagheter och styrkor. Alla blir faktiskt inte heller bra föräldrar. Och vad blir egentligen konsekvenserna av curlingföräldrar som alltid finns där eller föräldrar som aldrig ställer upp för barnen?

En av dem som uttalat sig om detta är Malena Janson i artikeln” 00-talets lilla barnaskara” (00-talet 4/10). ”Aldrig tidigare har vi låtit barnen ta större plats i våra liv” skriver Janson. Vi låter barnen välja vad de ska ha på sig, och vad som ska handlas till middag . Vi spenderar mycket pengar på dem och sätter fokus på deras säkerhet och utveckling.

Janson är mycket kritisk till hur vi behandlar barnen i dagens samhälle och menar på att barnen i Sverige idag haren falsk yta av kompetens och makt. De vaktas och tas omhand. Janson tycker att man ska lämna barnen själva, istället för att bevaka dem. Eftersom de förmedlar att barnen inte kan klara sig själva.

Barn ska inte vara överbeskyddade av sina föräldrar enligt mig. Det tjänar ingen på i längden, det tar mycket tid och ork från föräldrarna och barnen lär sig inte att de kan klara av saker själva och ta initiativ till saker utan föräldrars tillsyn eller hjälp. Barn behöver lära sig att klara sig själva och lära sig att föräldrarna litar på dem när de är ute och leker exempelvis. De lär sig att ta hand om sig själva om det så bara är för en kort stund. Det är viktigt för individen att få göra något på egen hand. Ifall föräldrarna finns där för mycket för barnet och servar kommer barnet bara kräva mer och mer. Det kommer då att bli smärtsamt senare när barnen helt plötsligt förväntas klara sig själva en dag.

Om man ger barnen allt de pekar på och gör allt de ber om kommer de att få en helt annan verklighetsuppfattning . De kommer tro att det alltid kommer att finnas någon som gör allt för dem. Jag har ett sådant minne från när jag själv var mindre. Mina föräldrar var de som h alltid hade tagit hand om att ringa till min fotbollstränare när jag inte kunde komma till träningen av olika anledningar. Plötsligt en dag sa min mamma att nu var det jag som skulle ringa. Jag minns min absoluta förvåning och känslan av att det var ju inte min sak att göra. Trots att jag protesterade höll min mamma fast vid sin sak. Det var jag och ingen annan som skulle ringa, punkt slut. Efter många tårar och många om och men, tvingade jag mig själv att ringa.

Jag är så tacksam idag att min mamma inte gav vika. Det lade grunden för min självständighet kan man säga. Ett stort misstag många föräldrar gör är att framförallt serva barnen hela tiden för att inte hamna i jobbiga situationer, eller ifall de gör försök till att barnen ska ta ansvar men inte håller emot då barnet protesterar. Då får barnet helt fel bild av hur det ska gå till. De kommer att koppla ihop att Ifall man börjar bråka och gråta får man som man vill tillslut. Det tycker jag har blivit vanligare nuförtiden, att man stöter på odrägliga barn som skriker tills de får precis som de vill. Vem vill ha en sådan unge? Och detta beteende kommer bara att accelerera eftersom föräldern inte kommer orka ta skriken. Och då har man skapat sig ett litet monster.

En annan som kritiserar curlingföräldrar är psykologen Bent Hougaard. Vi får ta del av hans åsikt i Maria Carlings artikel Högt pris för friktionsfri barndom (SvD 2004-01-12)

”Curlingföräldrarna måste våga släppa ut sina barn i livet och låta dem möta allt vad det innebär, annars får barnen ta desto hårdare smällar som vuxna” säger Hougaard. Nutidens föräldrar försöker vara beskyddande från allt ont. Man gör sitt yttersta som förälder de få timmar man är tillsammans med sina barn. Hougaard menar på att man inte kan försöka ta sig runt uppfostran med att köpa sina barn eller köpa sig till lugn och ro. Om man inte tar konflikterna som uppstår kommer man aldrig lära sina barn att lösa några.

Det blir så fel ifall föräldrarna ska passa upp barnen hela tiden, att så fort barnen kommer hem ska föräldern finnas där som någon slags betjänt. Jag tycker det ska vara en belöning att föräldern faktiskt hjälper till ibland och gör saker för barnet, istället kommer barnen att aldrig behöva jobba för sin belöning. De får den serverat på ett silverfat. Dessa barn har sina föräldrar virade runt sitt lillfinger. Det kan inte sluta annat än i katastrof. Jag tycker att curlingföräldrar borde se över sina beteenden mot sina barn. Söka råd och hjälp för att komma ur betjänt beteendet och för att få förståelse för vad man faktiskt gör mot sina barn. Det är fakta att man gör det mycket svårare för dem senare i livet, så ifall man nu vill sina barn det bästa, är inte det att alltid göra precis allting för dem. Barn lär sig genom att testa sig fram och försöka på egen hand många gånger om. Om man tittar hos förälderns beteende hos djuren så finns det inget djur som uppfostrar sina barn ens likt curling metoden. I naturen får ungarna se och lära sedan klara sig själva. Och de ungar som inte lär sig allt via ”learn by doing” kommer inte att överleva på egen hand. På samma sätt fungerar det egentligen för oss människor. Det tycker jag att man ska ha i bakhuvudet som förälder.