Uppfostran, mest slump

Det är svårt att säga exakt hur barn ska uppfostras. Det finns hur många böcker, experter och tips som helst när det handlar om hur ett barn ska uppfostras. Men jag tror att det inte spelar någon roll i det stora hela. Visst, de kan ge oss en grov förklaring på hur man inte ska göra, men jag tror att uppfostran i slutändan mest är en fråga om tur, omständigheter och miljö. Jag tror att ungefär 75 % av händelser och upplevelser som formar ett barn kommer från världen utanför familjen; kompisar, främmande människor osv. Det jag vill säga är att ett barn som uppfostrats av föräldrar som gjort allt klockrent enligt boken, fortfarande kan bli ett s.k. ”problembarn”, och ett barn som haft riktigt dåliga föräldrar fortfarande kan bli en riktig höjdare.

Barn som inte behöver ta några som helst smällar, skyddade från allt ont, dagens barn, med föräldrar som sopar banan, curlingföräldrar beskrivs i artikeln ”Högt pris för friktionsfri barndom” av Maria Carling (SvD den 12/1 – 04). Carling har intervjuat Bent Hougaard, dansk psykolog.

Han menar att det inte är nyttigt med för lite motstånd. Att föräldrarna inte vill bli kallade dåliga föräldrar, tänker Hougaard, är en av de anledningarna till att föräldrarna är överskyddande. ”’Visst är det lite av ett medelklassfenomen’” säger Hougaard. Han tycker inte att föräldrarna gör fel, men han menar att de måste förstå att positiva händelser inte alltid behöver betyda att händelsen kommer få positiva konsekvenser.

En av de konsekvenser Hougaard nämner i artikeln är att barnen kommer att få ta allt hårdare smällar i framtiden när de ska lära sig att ta hand om sig själva. Ju mer föräldrarna undviker bråk och konflikter för att få lugn och ro, desto svårare får barnen att lösa sina egna konflikter.

Enligt Hougaard behandlas för många barn i dagens samhälle som om ”’de var små vuxna’”. Föräldrarna måste lära sig att sätta gränser, att ta sig an de där fredsbrytande konflikterna, inte skjuta undan dem bara för att få lugn och ro. Hougaard menar att det behövs fler kompetenta vuxna.

”’Att vara kompetent är att kunna styra sina känslor, vänta på sin tur, ta ansvar. Det kan inte barn och det ska de inte behöva kunna.’”

Jag håller helt med Hougaard i att barn som får allt givet på silverfat förmodligen kommer att få det jobbigare när de får möta egna konflikter själva senare i livet. Och jag tror att det är viktigt att man inte undviker konflikter som föräldrar, att man tar tag i problemet och pratar tills båda är ense, eller oense. Det viktigaste är inte att man får barnet på sin sida, men att barnet får höra varför just du som förälder inte gillade det barnet gjorde. Om barnet fortsätter att göra samma problem, så fortsätter du som förälder säga vad du tycker. Om det blir värre, så är det förmodligen som jag skrev förut, att det är kompisarna eller den andra omgivningen utanför familjen som bidrar till de saker barnet gör.

Att föräldrar söker experthjälp om deras barns uppfostran är helt logiskt, menar Jesper Juul, som i artikeln ” Dåligt för barn att stå i centrum”, publicerad i GP (13/09 – 09), förklarar varför många föräldrar ställer sina barn i centrum för mycket och varför detta är ”fruktansvärt dåligt”.

Att barn står för mycket i centrum nuförtiden, förklarar Juul, beror på att det inte finns någon konsensus längre, föräldrarna måste fundera ut själva vilken förälder de vill vara, vilka gränser som ska dras och hur de vill ha närvaron. Vilket är svårt, när det finns så mycket information och forskning om hur man ska vara att det är svårt att gå efter sitt sunda förnuft. Juul menar att man aldrig kommer att kunna ersätta forskning med konsensus.

I artikeln får vi ta del av olika knep man kan ta sig till som förälder, t.ex. att man ska vara tydlig utan för mycket press, använda sig av ”Jag-Budskap” t.ex. ”’Jag vill inte att du spelar för hög musik, för jag är trött och vill ha lugn och ro’”.

Föräldrar som begår misstag är inget bekymmer enligt Juul. Han säger att ”’Barn behöver inte perfekta föräldrar. De behöver levande människor’”.
Vi lever i ett samhälle där man kan få tag på i princip vilken information och fakta som helst, jag tror att det kan vara därför som konsensus inte längre existerar. Folk experimenterar alldeles för lite själva, de skippar experimenten och går direkt till svaren. Förr i tiden var var och en själva tvungna att utföra experiment för att få reda på ett svar, eftersom svaren var svårare att få tag på då än i dagens samhälle. Det ledde till färre svar till en fråga, vilket gjorde att de flesta föräldrar följde det svaret och levde i konsensus, till skillnad från idag, där det finns hur många svar som helst på en fråga vilket gör att konsensus försvinner eftersom att alla väljer olika svar.

Jag tror att det är svårt för dagens föräldrar att dra sina egna gränser och fundera ut vilken typ av förälder de vill vara just på grund av alla dessa böcker och experter som i princip drar dessa gränser åt dem. Jag tror att det kan bidra till en mer onaturlig uppfostran, jag menar, visst är det skillnad på att läsa direkt från boken än att gå efter egna egenskaper?