Några råd till vilsna föräldrar.

Barnuppfostran i olika former är något återkommande som ständigt är aktuellt. I alla tider har det diskuterats om huruvida vilket sätt att uppfostra sina barn, men alla metoder har alltid haft gemensamt att uppfostran ska ske genom vad man tror är det bästa för barnet. Redan på medeltiden använde man uttänkta metoder för att skydda barnen, då genom att skrämma upp dem med skräckberättelser för att få dem att hålla sig borta från olika typer faror. Barnuppfostringsmetoder går i trender och uppdateras ständigt med nya åsikter om vad som anses vara det bästa sättet. Idag finns det många ställen att vända sig till om man vill ha tips och råd angående barnuppfostran, exempelvis tv-program som supernanny, böcker och föräldratidningar. Att vara förälder är en svår uppgift eftersom det är något ansvarsfullt, alla strävar efter att vara en så bra mamma eller pappa som möjligt för sitt barn. Curlingföräldrar har det pratats mycket om nuförtiden, just begreppet ”curlingförälder” anses ofta som något nedlåtande, man är en sämre förälder om man sopar banan åt sina barn hela tiden. Det diskuteras till och från om hur mycket man som förälder egentligen ska ställa upp med och låta barnen fixa själva och vilka konsekvenser de olika uppfostringsmetoderna får i barnens framtida liv. Om man aldrig låter dem sköta sig själv så får det en sämre grund att stå på inför vuxenlivet enligt många, eftersom de då inte har fått någon erfarenhet.

Dåligt för barn att stå i centrum
Författaren och familjeterapeuten Jesper Juul kritiserar dagens barnuppfostran i Katarina Andersch och Henric Lindstens artikel ”Dåligt för barn att stå i centrum” (GP den 13 september 2009)
Att dagens barnuppfostran kan ha en negativ påverkan på barn är något som framgår i artikeln. Jesper Juul hävdar att det är dåligt att barn allt för ofta ställs i centrum eftersom de då påläggs ett oönskat ansvar. I artikeln framgår det också att föräldrar måste inse att barn liksom vuxna är självständiga individer som också behöver eget utrymme.
Jesper Juul poängterar i Andersch och Lindstens artikel att barn ska ta eget ansvar över sig själva, men de ska inte behöva ansvara över frågor som rör hela familjen. Att ansvara för familjen och annat ligger inte i barnets uppgift, det har snarare en negativ påverkan eftersom barnet då får för mycket ansvar berättar Jesper Juul i artikeln.

Att ständigt låta barnet styra över allt möjligt, även om det så bara är småsaker som vad man ska äta till middag så är det fortfarande saker som påverkar barnen eftersom ansvaret ligger hos dem när det ska ta dessa sortens beslut. Det finns så många regler som bestämmer hur den perfekta föräldern ska vara, det finns liksom en mall som föräldrar ska passa in i för att vara bra för sina barn. Många gånger kan det säkert vara svårt att passa in i mallen eftersom man slits mellan så många olika åsikter och synsätt om barnuppfostran. Många menar som det nämns i artikeln att barnen aldrig förr har tagit så stor plats som det gör idag, och att det beror på att föräldrar vill sina barns bästa och därför tror att de gör det bästa för sina barn. Många kan nog stirra sig blinda på att endast finnas där för sina barn och ställa upp med allt, och av snällhet låta dem styra över regler och vardag. Är detta det bästa sättet? Det kan man fråga sig. Kanske mår barn minst lika bra av att ha rutiner att följa?

Högre pris för en friktionsfri barndom
I Maria Carlings artikel ”Högre pris för en friktionsfri barndom” ger även psykologen Bent Hougaard kritik mot curlingföräldrar. (SvD 2004-01-12)
Han diskuterar om huruvida barn uppfostras och varför föräldrar blir så kallade curlingföräldrar åt sina barn. ”Nutidens curlingföräldrar är ofta så upptagna med att vara effektiva att de tänker på de minuter de kan spara i ögonblicket istället för att lära barnen att göra sina mackor själva och låta dem spilla mjölk ett tag så att de lär sig för framtiden.” säger Hougaard i artikeln. Han menar att dessa genvägar i uppfostran inte lönar sig i längden eftersom barnen då aldrig lär sig att själva handskas med problem eftersom de ständigt blir servade av sina föräldrar.

Jag tror inte att det bästa sättet är att alltid försöka passa upp sina barn i längden, även om det i skeende stund kanske går fortare att exempelvis torka upp spilld mjölk efter sitt barn istället för att lära barnet att själv torka upp. Jag tror också att dagens stressiga samhälle har en stor påverkan på varför många blir curlingföräldrar åt sina barn. Man vill hinna göra allt så snabbt som möjligt för att spara tid och då tänker man inte långsiktigt för att lösa vardagsproblem, därför kommer de kortsiktiga lösningarna som egentligen är sämre i längden in i bilden. Det är lite omvänd psykologi det här med curlingföräldrar, de vill ge sina barn det bästa för en bra grund att stå på inför vuxenlivet, men istället får barnen en dålig grund där det alltid förväntar sig att andra ska lösa problemen åt dem. Jag tror att man lär sig bäst genom att testa sig fram och ta risker som eventuellt leder misstag ibland men som man sedan lär sig att inte göra om.

Att från barnsben inte lära sig att fixa saker själv kan göra livet bra mycket svårare i framtiden för barnen. Att stöta på ett motgångar i ett liv där man endast har lärt sig att glida fram på en räkmacka kan vara riktigt tufft. Det finns studier på att depressioner har ökat bland unga eftersom de inte kan lösa motgångar på ett bra sätt själva. Man förväntar sig alltid att ens föräldrar ska stå bakom och ta emot när man inte klarar något själv. En dag kan kanske inte föräldrarna hjälpa till längre, och vad ska man som curlinguppfostrad göra då?