Konsten att vara förälder

Konsten att vara förälder



Uppfostran är ett hett ämne i dagens samhälle, det finns många olika varianter och syn på vad som är rätt och vad som är fel. Det är ett ämne som berör oss alla, vi alla har blivit uppfostrade på olika sätt. Dagens föräldrar kan förmodligen känna sig kluvna om hur deras barn ska uppfostras, det är trots allt en förälders viktigaste uppgift.

Föräldrarollen har förändrats mycket de senaste 20 åren. Detta framgår i artikeln som är skriven av Henric Lindsten och Katarina Andersch ”Dåligt för barn att stå i centrum” (Göteborgs-posten den 13 September 2009). I artikeln har de intervjuat Jesper Juul som är expert inom området. Juul belyser i artikeln att dagens föräldrar låter barnen ta för mycket plats och stå i centrum, vilket leder till att barnet känner en press att lösa problem och ta svåra beslut.

Enligt artikeln ska regler och rutiner vara tydliga för barnen, och gör de fel ska inte de vuxna trycka ner barnet utan ge en klar åsikt och låta barnet själv få tänka över handlingen. Föräldrar ska börja kommunicera och lyssna mer på sina barn, anser Juul. De vuxna behöver inte handleda sina barn hela tiden, utan låta barnen själva få utforska.

I artikeln menar Juul att alla föräldrar gör fel ibland, och det behövs för ingen är perfekt, men föräldrarna ska inte lägga någon skuld eller press på barnen.
- ” `Barn behöver inte perfekta föräldrar. De behöver levande människor.´ ”, detta påstår Juul i artikeln.

Eftersom jag är en ungdom och den enda erfarenhet av uppfostran som jag har är hur jag själv blivit uppfostrad, ser jag förmodligen det här med uppfostran på ett annat sätt än vad vuxna gör. Jag håller med Juul om att föräldrar måste få göra fel, det tycker jag är viktigt för barnen att få se att alla kan göra fel, så även de själva vågar göra fel. Att lära sig av sina misstag tycker jag är en viktig sak.

Precis som det står skrivet i artikeln tycker jag barnen ska få utforska själva, det är viktigt att våga själv, det stärker barnens självkänsla. Den uppfattningen jag fick av artikeln är att Juul vill att föräldrar ska ta ett steg tillbaka men ändå serva och stötta sina barn, och det låter helt korrekt tycker jag, men så som jag ser dagens uppfostran är att föräldrarna redan har tagit ett steg tillbaka och barnen får styra och ställa för mycket. Det kan man se ofta när föräldrarna är ute med sina barn i samhället och barnen får ett utbrott, de flesta vet inte hur det ska hantera detta och oftast slutar det med att barnet får som de vill.

2000-talets barn lever i en miljö full av förväntan, press och tävlingar. Barn har blivit något att stoltsera med och visa upp. Detta framgår i artikeln ”00-talets lilla barnaskara” skriven av Malena Janson i 00-talet 4/10. I artikeln har Janson skrivit om hur dagens barn får ta större plats än vad de någonsin fått göra, de får göra många val men ändå dumförklaras de och tycks inte vara dugliga nog att ens kunna gå till skolan själv. De ska ständigt vara övervakade och även om barnen får göra egna val så finns det alltid vuxna som lägger sig i, menar Janson.

I artikeln skriver Janson om hur föräldrar gärna stöttar sina barn när det kommer till tävlingar. Barn får allt mer press på sig att alltid vara bäst, och även om det kallas en ”lek” så ska man vinna. Idag finns massor utav tävlingar för barn, så som Wild kids eller Lilla sportspegeln, och ålder på de tävlande sjunker allt mer och mer.

”Egentligen är väl den här utvecklingen blott en återspegling av vuxenvärlden och därför föga förvånande.”, skriver Janson i artikeln. När 2000-talet kom hoppades man på att det skulle bli mer populärt att barnen får vara barn, mer än att vara en statussymbol, men så blev det inte, påstår Janson.

Det jag kan hålla med Malena Janson om är att barn idag blir dumförklarade. De klarar av mycket mer än man tror. Oftast ska någon vuxen lägga sig i och rätta till, men jag tror det är viktigt att barn får klara sig helt själva ibland, exempelvis att gå själv till skolan eller vara på träningen utan förälderns tillsyn. Detta tror jag kan bli en positiv effekt när barnet växer upp, de tar mer ansvar och vågar göra saker själv. Tjatet om att man hjälper till för lite i hemmet tror jag de flesta ungdomar fått höra från sina föräldrar, men detta problem tror jag inte skulle ha varit lika stort om föräldrarna inte gjorde allt åt sina barn utan lät de hjälpa till lite i hemmet då de är små.

Att allt idag ska vara en tävling kan jag hålla med Janson om, jag tycker barnen ska få vara barn och inte känna press i allt de gör. Föräldrarna bör inte alltid sitta och titta på träningar, barnen bör få känna sig fria ibland utan någon som alltid tittar till dem.

Samtidigt uppfattade jag artikeln så att de val som barn har att välja mellan är val som vuxna redan sorterat ut, detta tyckte Malena Janson var fel. Själv ser jag ingen nackdel i det, för barn ska inte heller få ta allt för stora beslut tycker jag. Även om det är viktigt att de är med och säger sina synpunkter tycker jag att föräldrarna måste få bestämma ibland. Eftersom barn idag är mycket i centrum tycker jag de vuxna inte alltid behöver be om barnens åsikt och på så vis blir inte barnet lika mycket i centrum och behöver inte känna lika stor prestationsångest över alla dessa val.

Eftersom barnuppfostran är ett stort ämne och det berör oss alla har även alla sin egen åsikt. Det som spelar roll i vår syn på uppfostran beror på var man bor, kultur, arv osv. Den enda erfarenhet av uppfostran som jag har är hur jag själv blivit uppfostrad och kanske vad jag iakttagit under mitt liv. Jag tror det är en stor skillnad på hur vuxna och ungdomar ser på barnuppfostran. Som ungdom tror jag många kan hålla med mig om att barn idag är ganska bortskämda, men tänker man efter var man själv också ganska bortskämd när man var liten, och förmodligen kommer även jag skämma bort mina barn. Alla föräldrar vill att deras barn ska ha det bäst, men vad är egentligen bäst för ett barn? Det är en fråga som nästan är omöjlig att svara på, men jag tror att de flesta föräldrar idag gör det bästa de kan, och mer kan man inte göra. Det är okej att skämma bort sina barn, alla gör det mer eller mindre, men man får inte glömma bort att även de ska bli vuxna någon dag och ta ansvar, och en förälder måste lära sig att sakta men säkert släppa taget.