Hur gör man egentligen?

Svek jag dem nu? Är jag för hård? Är jag en dålig förälder? Dessa är några vanliga frågor som man ibland brukar stöta på hos de flesta barnföräldrar om de känner att de inte är tillräckliga. Ett krav som finns hos många föräldrar är att man alltid ska försöka att finnas där för sina barn och skydda dem från skador, sjukdomar, mobbing och andra saker som barn inte mår bra av. Visst låter det som att en förälder som bryr sig om sitt barn och försöker att göra det som är bäst för den, ligger ganska nära steget till att bli en bra förälder. Men om steget sedan går så långt, att föräldern försöker att bli perfekt, hur bra förälder blir man då?
Idag har många föräldrar problemet att de alltid utgår efter sina barn och deras behov. Barnen får själva välja vad de vill ha för kläder, vad de vill äta och det händer även att de finns föräldrar som måste fråga sina barn om det går bra först, innan de bjuder hem en annan familj. Dessa föräldrar kallas för ”curlingföräldrar”, då man menar att man som förälder använder nästan all fritid åt att anpassa sig efter barnen.
Flera gånger då jag har varit på stan och handlat, så han blickarna hamnat på en förälder som har problem att kommunicera med sitt barn. Det kan röra sig om att barnet börjar gråta för att få sin vilja igenom då den vill ha någonting som föräldern inte vill köpa. Själv tror att det finns ganska många som känner igen sig själv från den situationen, själv var jag inget undantag. När jag var liten så var det ganska sällan som mina föräldrar köpte leksaker åt mig när jag var på stan och till skillnad från idag, var det nästan omöjligt att få igenom sin vilja genom tårar. Ville man ha någonting så fick man önska sig det och hade man tur, fick man det senare på sin födelsedag eller på julafton. Det tråkiga är att när man själv står som åskådare inför det här dramat, då märker man hur ofta föräldrar väljer att göra det som verkar lugnast och låter på så sätt barnet få som den vill. När föräldrar väljer att låta situationen gå på det här sättet, så tänker många att det inte kommer att upprepas, men istället kommer barnen att inse att den här metoden funkar och börjar då använda sig mer av den. Situationer då föräldrarna ständigt uppassar sina barn leder tyvärr ofta till att man sällan lämnar sina barn utan uppsikt. Men visar en förälder sina barn respekt genom att ständigt övervaka dem? Vilket Malena Janson använder som en frågeställning i hennes artikel ”00-talets lilla barnaskara (20001004). Nja, det tror jag inte många tycker då de förstår vad de håller på med. Jag tror det kan vara så som Janson sedan frågar sig i sin artikel, att man kanske får barnen att känna sig inkompetenta och mindre fria genom att inte visa dem förtroende.

Ett stort problem som idag många gånger stöter på, är att det kanske är mindre barn som idag visar respekt än tidigare. Många barn kan bete sig nästan helt respekt lösa utan att känna någon större skuld för det. Bland många lärare tror jag att det här kan vara otroligt tufft. Även om det ingår i yrket, borde det vara ganska jobbigt i längden, att kanske varje dag utsättas för en grupp barn som knappt lyssnar på en och gör en till åtlöje.
För att ett barn ska lära sig att visa respekt, måste föräldrarna lära barnet det. Att lära sina barn och vara en förebild för dem är en skyldighet föräldrarna har. Om man tror att ett barn inte tar lärdom av sina föräldrar, har man oftast helt fel. Då barnen spenderar kanske sin största tid och känner sig oftast tryggast hos sina föräldrar, lär de sig automatiskt att gå i sina föräldrars fotspår och många tankar och idéer som föräldrarna har kommer att gå i arv till barnen. Som förälder måste man även lära sina barn vad som är rätt och vad som är fel. Man måste kunna säga åt dem om de har gjort någonting dumt, annars kommer de inte att förstå när de har gjort misstag. Om föräldrar försöker att undvika konflikter med sina barn, lär dem sig inte hur man ska hantera dem, menar Maria Carling i artikeln ”Högt pris för friktionsfri barndom” (SvD 20040112). Att inte lära sig att lösa konflikter, kommer inte att hålla. Förr eller senare så kommer man att stöta på problem och om man inte har fått lära sig hur man ska ta itu med dem, så kommer man aldrig att kunna utvecklas och ta sig vidare i livet. Som förälder måste man tänka långsiktigt och förstå konsekvenserna i ett handlande, åtminstone så gott det går.
Det är otroligt viktigt för ett barn att ha en förälder som kan öppna upp bubblan där man bara får lära sig om livets ljusa sida. För att kunna ha en chans i livet, måste man få lära sig att livet inte alltid är spikrakt. Ett viktigt råd till många föräldrar är att det inte är hela världen att man gör eller säger fel någon gång. Att fela är mänskligt och många gånger så är det på grund av sina misstag som man sedan lär sig att göra det som är rätt. Precis som man älskar sina barn fastän de gör misstag, älskar barnen sina föräldrar även om de gör fel ibland. Vad barn behöver är inte perfekta föräldrar som aldrig felar, utan människor som är lika levande och mänskliga som dem själva, vilket Jesper Juul anser i artikeln ”Dåligt för barn att stå i centrum”, vilken är skriven av Katarina Andersch (GP, 20090913).

Att som förälder alltid finns till hands och bryr sig om sina barn, betyder att du alltid ska behöva flåsa dem i nacken. Visar du dina barn respekt, kommer de att visa dig det i gengäld. Visa att du litar på dem och ge dem modet att de är kompetenta till att ibland kunna klara sig själva.
Och till sist: Glöm inte bort alla dessa brev som barn runt om i Sverige ger sina föräldrar med meddelandet ”Till världens bästa mamma/pappa”.